Migrän
Du känner att värken kommer krypandes. Huvudvärken. Den ligger där och slumrar för att sedan slå till hårdare än hårdast. Du vet att den är på väg.
Du börjar känna torrheten i munnen, som inte ger sig oavsett hur mycket vatten du häller i dig. Illamåendet gör att du vill kräkas, kräkas upp allt vad vi nu har i vår kropp. Mat gör det bara värre, trots att du är hungrig och känner ett stort hål i magen. Ingenting hjälper. Du blir känslig för vissa smaker som om du vore gravid. Du får kämpa med varje liten tugga. Rösterna runtomkring dig får dig att vilja skrika "HÅLL KÄFTEN" och du får panik som om du sitter inspärrad i en liten bur och inte kan ta dig ut. Alla röster, så trevliga, så vänliga. Men du känner bara stress. Jag orkar inte, jag orkar inte prata. Käften.. Få mig inte att prata. Varje litet ord får det att dunka i huvudet och du kräver bara mer och mer vatten. Du svettas. Du kallsvettas. Varje liten vindpust får värken att släppa för en litenliten stund. Men du ryser.
Huvudvärken är inte där än. Den är inte där den är som allra värst. Inte än. Det är dags för middag. Du tänker att värken ger sig inte för du har inte ätit tillräckligt. Du blir förvånad när du klarar av äta en hel måltid. Du häver i dig maten som om du inte fått äta på flera år. MAAAT! Du panikäter, men det är som att den du matar är inte dig själv, utan du matar migränen. Huvudvärken blir nämligen bara värre. Du är fortfarande hungrig. Illamåendet ger dig panik. Du måste lägga dig ner. Nu spränger huvudet och du tänker att närsomhelst kollapsar jag. Du tänker seriöst att du helst av allt bara vill göra dig av med det. Snälla, hugg mig, jag orkar inte leva. Efter ett par minuter, som känns som år, lyckas du sedan sova ett par timmar.
När du vaknar och ställer dig upp, inser du att det fanns ingen sämre taktik. Migränen har vunnit. 0-1 till Mr Migrän. Nu trycker huvudet så pass att du känner inget annat. Det trycker i ögonen, du kan inte tänka. Du blundar men huvudvärken blir än mer närvarande. Dudunk, dudunk.. Nu sprutar tårarna för du vet inte vad du ska ta dig till. Och att gråta med huvudvärk är det värsta man kan göra. Du önskar att det ska vara över. Hukandes och snubblandes, tar du dig till medicinskåpet. Får i dig två tabletter. Det är det enda du kunnat tänka på den senaste halvtimmen. Måste. Ha. Tablett. Äntligen tog du dig dit. Äntligen släpper det. Och bubbelvatten, älskade bubbelvatten - vad skulle jag göra utan dig vid dessa tillfällen? Lugnet sköljer över dig och luften känns klar. Du andas ut efter 24-timmarskriget. Du är utmattad, du är trött. Det släpper. Det släpper! Nu står det 1-1. Det blev oavgjort.
Du börjar känna torrheten i munnen, som inte ger sig oavsett hur mycket vatten du häller i dig. Illamåendet gör att du vill kräkas, kräkas upp allt vad vi nu har i vår kropp. Mat gör det bara värre, trots att du är hungrig och känner ett stort hål i magen. Ingenting hjälper. Du blir känslig för vissa smaker som om du vore gravid. Du får kämpa med varje liten tugga. Rösterna runtomkring dig får dig att vilja skrika "HÅLL KÄFTEN" och du får panik som om du sitter inspärrad i en liten bur och inte kan ta dig ut. Alla röster, så trevliga, så vänliga. Men du känner bara stress. Jag orkar inte, jag orkar inte prata. Käften.. Få mig inte att prata. Varje litet ord får det att dunka i huvudet och du kräver bara mer och mer vatten. Du svettas. Du kallsvettas. Varje liten vindpust får värken att släppa för en litenliten stund. Men du ryser.
Huvudvärken är inte där än. Den är inte där den är som allra värst. Inte än. Det är dags för middag. Du tänker att värken ger sig inte för du har inte ätit tillräckligt. Du blir förvånad när du klarar av äta en hel måltid. Du häver i dig maten som om du inte fått äta på flera år. MAAAT! Du panikäter, men det är som att den du matar är inte dig själv, utan du matar migränen. Huvudvärken blir nämligen bara värre. Du är fortfarande hungrig. Illamåendet ger dig panik. Du måste lägga dig ner. Nu spränger huvudet och du tänker att närsomhelst kollapsar jag. Du tänker seriöst att du helst av allt bara vill göra dig av med det. Snälla, hugg mig, jag orkar inte leva. Efter ett par minuter, som känns som år, lyckas du sedan sova ett par timmar.
När du vaknar och ställer dig upp, inser du att det fanns ingen sämre taktik. Migränen har vunnit. 0-1 till Mr Migrän. Nu trycker huvudet så pass att du känner inget annat. Det trycker i ögonen, du kan inte tänka. Du blundar men huvudvärken blir än mer närvarande. Dudunk, dudunk.. Nu sprutar tårarna för du vet inte vad du ska ta dig till. Och att gråta med huvudvärk är det värsta man kan göra. Du önskar att det ska vara över. Hukandes och snubblandes, tar du dig till medicinskåpet. Får i dig två tabletter. Det är det enda du kunnat tänka på den senaste halvtimmen. Måste. Ha. Tablett. Äntligen tog du dig dit. Äntligen släpper det. Och bubbelvatten, älskade bubbelvatten - vad skulle jag göra utan dig vid dessa tillfällen? Lugnet sköljer över dig och luften känns klar. Du andas ut efter 24-timmarskriget. Du är utmattad, du är trött. Det släpper. Det släpper! Nu står det 1-1. Det blev oavgjort.
Följ mig