Elin Atterstig

De senaste veckorna har bestått av mycket planering och jag har börjat avverka min att-göra-lista. Jag tar stora steg mot ett mål som jag arbetat så mycket för. Jag känner på mig att det här kommer sluta som en väldigt bra dag. Idag tas det där avgörande klivet som jag har väntat på så länge jag kan minnas.

Det kanske var svårt att förstå något av detta, men det kommer märkas med tiden. Jag behöver bara skriva av mig och påpeka för mig själv vilken viktig dag det här är i mitt liv. Och så blir jag lite extra pepp såklart :)

Ännu en förkylning. Jag börjar känna mina förkylningar väldigt väl. Men den här gången tog det hårt på halsen och rösten. Haha, jag har låtit som en.. som en.. ja, jag vet inte vad. Min kära mor har inte känt igen mig när jag ringt och idag lät jag bli att ringa till jobbet och skickade istället ett mail. Min röst var som borta idag, den försvann någonstans under nattens jobbiga timmar av hostande, skrovlande och vridande och vändande i sängen. Puh!

Enough med gnäll nu. Jag är sjuk. Men jag börjar sakta men säkert tillfriskna. Och det är tack vare kopparna med varmt vatten här ovan, hoppas jag. Jag har nämligen druckit vatten som en tok under de här dagarna, och jag hoppas det var värt alla miljoner extra toabesök det resulterat i.

Såhär blev det klippt!
Och klippte mig, det gjorde jag på Studio Lux i Karlskoga, så hårstylingen på bilderna står Vedrana för. Jag har numera samma längd genom hela håret och det är otroligt mycket kortare. Även om jag gillar långt hår, så är det SÅ skönt nu när trasslet är borta och dessutom spar det massor med tid, hoho! Och jag är som sagt väldigt nöjd med det här nya! Hoppas det inte tar lika lång tid (som 1,5 år) till nästa gång.

Nu är det klippt! Håret alltså. Det har inte blivit gjort på ca 1,5 år (?), så det blev självklart lite lek med kameran när jag kom hem från frisören igår. Det var Vedrana på Studio Lux i Karlskoga som klippte mig och stylade håret så fint. Är supernöjd! Tydligare bilder får jag komma med senare. Jag tog ganska många om man säger så. ;) Några av dem tror jag att jag ska använda till ett kommande projekt.

Nu är det bäst att jag tar fredag och ställer mig i köket så jag får någon middag ikväll. Imorgon står bowling på schemat. Jag kommer DÖ! Haha.

Inspirerande, ja! Såg att Cap&Design hade skrivit om ett projekt som designern Fredrik Lundwall startat igång för att utmana sig själv. Han skapar en logga varje dag i ett år! Helt otroligt. Det han gör är att han gör sin egen tolkning av logotyper från redan kända företag. Kommer bli jättekul att följa, då jag tycker att jag redan blivit alldeles tagen av de som skapats hittills, med tanke på tidspressen Lundwall har. Gillar speciellt loggan för OnlinePizza, Operan, Bokia, EM, Resia och Bankomat. Kolla in alla här!

Och mitt eget projekt skulle kommit upp ikväll, men det uteblir denna söndag också. Kommer bli bättre nästa vecka.

Jag och min sambo Henrik gav oss ut på en promenad i lördags när det var så där kallt ute. Jag tänkte ge mig ut för att hitta ett bra ställe att fota till Projekt 52 kort och Klöver Knekt. Det slutade med att vi var ute i mer än 3 timmar i den där kylan, haha! Och det var inte för att jag hade svårt att hitta ett ställe - det hittade jag nämligen ganska snabbt och jag blev klar med bilderna tidigt. Utan det var min kära sambo som lyckades hitta på nya sträckor att gå hela tiden och uttryckte sig samtidigt Men det här är den korta sträckan. Så jag gick ju med på det. Haha, jaja, tur att jag faktiskt gillar att vara ute på promenad i minusgrader (om man är rätt klädd ;)) och bli sådär mysigt kall och go! Och vi hade ju kameran och te med oss!

Men när vi kom hem till vårt bostadsområde igen tittar Henrik mot en stig i skogen och säger Jag undrar om vi inte ska ta den här genvägen hem. Kan ni tro att jag är väldigt snabb att utbrista ett bestämt NEEEEEJ! Haha.

Okej, jag får väl erkänna att mitt fotograferande kanske hade lite att göra med de där 3 timmarna också ;)

Gah! Ingen bild här! Jo, jag ska försöka göra ett bildlöst inlägg. Det kan jag ju inte göra! Jodå, Elin, det kommer säkert gå jättefint.

Skämtåsido.

Jag blir nästan rörd till tårar här! Vad är det som händer?! Tänkte jag häromdagen när det väldigt tätt började komma in kommentarer om min bild på Klöver Knekt och de andra i spelkortfamiljen. Jag fick sedan se att jag ännu en gång publicerats på blogg.se. Den här gången fanns min bild med i högerspalten på användarsidan som man kommer till när man loggat in.

Nu är kommentarerna uppe i 98! Nittioåtta! När man (jag) startar en blogg är det inte direkt det här man förväntar sig. Att det skulle bli så mycket kommentarer på min lilla blogg. Jag startade bloggen för att kunna visa upp mitt arbete inom, bland annat, fotografering. Det här var ca ett år sedan och mina bilder låg bara och tog upp plats på hårddisken, väldigt sällan visade jag upp mina bilder för någon (om det inte var jobb). Det kändes inte rättvist för mina bilder, för det arbete jag lagt ner från idé till färdig bild. Att inte låta dem komma ut ur burken och synas. Man vill ju att det man skapat ska få människor att känna någonting. Man vill ju ha en reaktion. Att människor ska glädjas, roas, inspireras eller vad det nu kan vara.

Jag vet inte hur många av er som fortsätter följa bloggen och kommer att läsa det här. Men jag vill bara lämna ett stort TACK till er som kikat in här och ni som lämnat kommentarer. Jag tar hemskt gärna emot konstruktiv kritik, men vare sig det varit konstruktivt eller korta kommentarer som ett enkelt "coooolt", så har det värmt otroligt mycket. Att veta att det man har skapat får någon att känna något.

Och tänk om alla fick vakna upp till att 98 peppande sötnosar stod vid sängen varje dag? Då skulle det nog vara lite lättare att kliva upp ;)

Stort tack till er och blogg.se!

Ooh.. måste börja med att säga: Tack blogg.se! Tack tack tack! Vilken fin start på februari jag fick. Jag hade tänkt sätta mig och blogga och nämna något om det underbara fågelkvittret som hördes här tidigare idag. Så går jag in på startsidan för att logga in och magen, hjärtat eller vad-det-nu-var tar ett litet skutt. Det där är ju jag! Det är ju jag! Herreminje!

Så skoj! Ett stort tack för alla fina kommentarer som trillat in nu tack vare publiceringen. Vilket peppande! Första dagen på februari!

Och så roligt att så många gillar projekt 52 kort! :)

Jag behövde en datorfri kväll igår. Det blev lite för mycket av det goda under den här veckan. Dels i jobb, men även för mycket om kvällarna då jag förbereder en present! Jag tänkte ge bort fler fotoalbum, och vi alla vet ju vad tid det tar innan man bestämmer sig för vilka foton man vill ha med. ;)

Sååå, det blev en långpromenad igår och när jag sedan kom in från kylan så där mysigt kall och rödblommig ställde jag mig och bakade scones. Gott! Blev apelsinmarmelad och ost till det. Och en kopp te såklart. Ett hett (hehe) tips i vinterkylan! Det går så fort att slänga ihop.

Min första tatuering blev gjord för ca 1 månad sen. Äntligen kan man ju säga! Jag känner mig en aning sen. Efter år och dar av idéer och tankeverksamhet trodde jag heller aldrig att min första tatuering skulle bestå av text. Men HEARTBEAT bara dök upp en kväll när jag låg i sängen och försökte sova. Insåg senare att det skulle passa bra att starta med den. Så liten och enkel. Skön början.

Foto: Henrik Johansson och jag

Det blev ordentligt med firande i helgen. Jag var på två kalas med massor av god tårta: Min kära pappa fyllde 60 år! Och en vän tog examen! En annan vän hade klarat sin mattekurs och hade bakat massor till mig som tack då jag har hjälpt henne med sitt matteplugg under hösten som gått. Och jag tog ju körkort i torsdags!! En riktig firarhelg med andra ord.

I veckan har jag några fotouppdrag att se fram emot. Jag måste ge mig ut och leta fotoplatser. Om den idé jag har går att genomföra här i trakten. Sedan har jag även massvis med planering och läsning att göra för vad som komma skall. Jag är sjukt taggad! :D

I veckan hade jag mitt teori- och körprov inbokat. OCH DET GICK BRA! SÅ NU HAR JAG KÖRKORT!!

Det känns som ett väldigt viktigt steg. Men jisses, vad konstigt det känns att just JAG har tagit mig hit. Som jag sa till några vänner i helgen så känner jag mig inte som en körkortsmänniska. Jag är mer buss- och tågförbindelse-Elin. Inte körkorts-Elin. Men enligt dem passar jag i körkort. Ja, det är konstigt det där. Att vara eller att icke vara en körkortsmänniska.

Ja. Som ni ser på bilden så firade jag detta genom att köpa en leksaksbil. Och nej. Jag vet inte hur normalt det är. MEN JAG HAR KÖRKORT!